Hur mycket vikt kan en häst bära? Det är en mycket vanlig fråga, men trots det finns väldigt lite forskning kring ämnet.

Hur vet vi då att våra hästar faktiskt klarar att bära den vikten vi utsätter dom för? Framför allt på ridskolor runt om i landet är det en vanlig syn med långa och/eller tunga ryttare på förhållandevis små hästar och ponnyer. En annan vanlig syn är vuxna män och kvinnor i olika längder och storlekar som har islandhästar. Ett vanligt svar på frågan om hur det kommer sig är ofta att islandshästen är viktbärande. Men hur vet vi det? Finns det verkligen något belägg för begreppet ”viktbärande häst”? Alla som håller på med ridsport vet att det är en sport full av olika åsikter, men att det inte finns någon direkt forskning kring ämnet ”viktbärande hästar” är snarare fakta. En utav grundpelarna inom djurskyddslagen i Sverige är att vi inte ska utsätta våra djur för onödigt lidande. Hur vet vi då att vi inte överskrider den gränsen, när vi väljer att rida på dessa så kallade ”viktbärande hästar”?

Samhället ställer idag krav på djurskydd som ska skydda våra djur från onödigt lidande. Den vanligaste förklaringen idag på hur man löser viktfrågan är att man går efter erfarenhet i kombination med att man ser på hur hästen reagerar. Det leder dock till frågan; vem är tillräckligt kunnig för att kunna ge en korrekt bedömning?

Det finns idag ca 913 föreningar knutna till Svenska Ridsportförbundet, som har ca 154 000 medlemmar varav ca 65 % av dessa är under 25 år. Detta, i kombination med att övervikten i Sverige ökar, skapar ett stort problem i den etiska frågan kring vad en häst bör bära – då en av grundtankarna inom Svenska Ridsportförbundet är att alla är välkomna. Skulle man till exempel sätta en viktgräns för att gynna hästarna bildas istället en fråga om diskriminering. Visionen om att alla ska vara välkomna oavsett fysiska förutsättningar är inte möjliga om ridskolorna sätter en viktgräns. Samtidigt som  vi människor har tagit oss rättigheten att rida på våra hästar, har vi också en skyldighet att skydda dem.

På Island finns det inga andra hästraser än islandshästar. Detta har såklart inneburit att islandshästen i alla tider använts av och ridits av alla – även stora, långa män. Har detta påverkat aveln till att de faktiskt blivit mer viktbärande trots att islandshästen är en mycket liten häst? I Sverige däremot har vi ett avelsarbete med väldigt lite svinn där man tar vara på alla hästar vilket kanske i sin tur gjort hästarna ”klenare”?

Förr sa man att hästar kan bära 1/6 av sin egen kroppsvikt. Detta motsvarar ca 17%. Ta då till exempel en islandshäst som väger ca 350 kg. 1/6 av 350 kg är 60 kg. Om man då inte räknar med att islandshästen är mer viktbärande än någon annan häst i förhållande till sin storlek, bör man alltså inte rida om man väger över 60 kg vilket de flesta vuxna gör idag. En studie gjord på galopphästar (Roslund, 2002) där man satte extravikter på ryttaren visar att en viktskillnad på 10 kg på en distans på 1600 meter innebar en högre hjärtfrekvens och därmed högre arbetsbelastning för hästen. 10 kg låter inte så mycket, men gör alltså en stor skillnad på hästen i längden.

Vissa veterinärer påstår att en lång rygg kan påverkas mer negativt än en kortare rygg och att det kan vara därför islandshästen anses vara mer viktbärande än andra hästraser. Det menas också att en islandshäst inte utsätts för maxbelastning då den inte används för till exempel hoppning och för att den rör sig i mjuka, markbundna rörelser. Det påpekas också att det är hästens hälsa, styrka och kondition för stunden som avgör hur mycket den kan bära, och detta är alltså något man bör uppdatera sig om med jämna mellanrum. Är den i lagom hull och är den välmusklad? En överviktig häst klarar förmodligen att bära mindre då den även måste bära på sin egen övervikt, än en välmusklad häst i lagom hull. Det är också ryttarens ridskicklighet som är avgörande för hur tung ryttare hästen kan bära. En häst med stora gångarter kan lätt få ryttaren att hamna i obalans. En tung ryttare med god balans och följsamhet kan vara lättare för hästen att bära än en lätt ryttare i obalans. En annan fråga att ta hänsyn till är om längden är viktigare än vikten? Många anser att en ryttare som är för lång för sin häst lätt hamnar ur balans och blir mindre följsam, vilket kan påverka hästen negativt. En längre ryttare får andra vinklar i sin sits till häst och detta påverkar i sin tur också balansen. Vuxna nybörjare på ridskolan är det som är svårast att ha då de är både oskickliga och dessutom väger förhållandevis mycket. Här är det viktigt att ridskolan har utbildad, skicklig personal som kan avgöra hur hög belastning de olika hästarna klarar av. Är detta något som verkligen efterföljs på ridskolor runt om i landet?

Annat som påverkar är bland annat hur utrustningen sitter. Enligt Lars Roepstorff, SLU, finns det viss forskning inom området, om än mycket sparsam. Hans egna erfarenheter kring ämnet är att det är otroligt svårt, nästintill omöjligt, att avgöra vad som är rimligt för en häst att bära då det finns så många faktorer som påverkar utöver ryttarens vikt, till exempel hästens träning, storlek, ras, exteriör och uppfödning. Även hur utrustningen är anpassad är viktigt att ta med i beräkningen. En dåligt anpassad sadel som fördelar ryttarens vikt fel kan påverka hästen mer än att ryttaren är för tung.

En studie har gjorts där man använde sig av åtta vuxna ridhästar som fick genomgå ett standard konditionstest under fyra olika villkor: att bära 15, 20, 25 eller 30% av sin egen kroppsvikt. Man frågade sig huruvida hästens vikt, skenbensomfång samt bredd på ländpartiet kunde användas för att bedöma hästens viktbärande förmåga. Under försöken övervakades pulsen före och efter träning, och direkt efter och tio minuter efter togs blodprov där man mätte mjölksyran. Prover togs även 24 och 48 timmar efter träning. Det gjordes också en subjektiv bedömning av muskeltäthet och muskelömhet 24 timmar före och 24 timmar efter träning. Hästarna varierade i storlek mellan 400 och 625 kg. Då hästarna bar 15 och 20% av sin egen kroppsvikt visade de relativt små indikationer på stress. Vid 25% däremot tenderade de att få en större skillnad vad gäller täthet och ömhet i muskulaturen. Då man gick upp på 30% lastvikt märktes en betydande skillnad. Bredden på ländryggen samt skenbensomfånget visade sig ha ett samband med hur mycket hästarna påverkades. Baserat på resultaten rekommenderar studiens författare att man inte belastar hästar med större vikt än vad som motsvarar 20% av hästens kroppsvikt, där då även sadeln bör räknas in. Intressant nog är det samma rekommendationer som finns publicerade redan 1920 i US Calvary Manuals of Horse Management.

Det finns så mycket kring denna fråga att ta hänsyn till att man undrar om det ens är möjligt att hitta ett korrekt svar? Till viss del har tester gjort, och vidare experiment skulle kunna utföras. Enligt Lars Roepstorff, SLU, har just frågan kring islandshästens förmåga att bära vikt blivit så pass ifrågasatt att det just nu pågår ett projekt på Island, där forskare på Islands motsvarighet till SLU, Holar, forskar i just detta ämne. I dagsläget finns inga vetenskapliga belägg för att vissa hästraser skulle vara mer viktbärande än andra. I fråga om huruvida vidare experiment och tester bör utföras kommer ytterligare en etisk fråga i fokus; blir dessa experiment på bekostnad av hästen? Ja, självklart, då hästen faktiskt måste utsättas för press för att vi ska kunna få svar på frågan. Är det då okej att man utsätter några hästar för onödigt lidande, om det i längden gynnar hästar i allmänhet? Eller vore det bättre att fortsätta som nu, med egna bedömningar och ”hoppas” att vi inte förstör våra små hästar och ponnyer?

Slutligen bör man ha i åtanke att oavsett ryttarens vikt så blir effekten av en tyngd på hästens rygg den att blodflödet stängs av på de ställen där det utövas tryck, vilket gör att de muskler/vävnader som finns där under, inte får någon näring och slaggprodukterna kommer inte ut. Detta förorsakar skador på dessa vävnader. Och här spelar förhållandet mellan tyngd och tid roll – ju större tyngd och ju längre tid, desto större skador och/eller obehag för hästen. Så en vuxen ryttare påverkar hästens rygg på ett negativt sätt, oavsett vad han eller hon väger eller hur han eller hon rider. Frågan är bara – är påverkan stor eller liten?

KÄLLHÄNVISNINGAR

  • Lars Roepstorff, universitetslektor i hästens anatomi, fysiologi, hälso- och sjukvård, Sveriges lantbruksuniversitet. Personligt meddelande 20130207
  • En kvalitativ studie om gränser av ryttarens vikt på ridskola, Janina Sundkvist och Victoria Westman, Hippologiskt examensarbete, Sveriges lantbruksuniversitet, 2010
  • Ridviktens inverkan på arbetsbelastningen på galopphäst, Sofie Roslund, Sveriges lantbruksuniversitet, 2002

Text: Sanny Wiklund